Såg på National Geographics dokumentärfilm Övervakade idag, där de påstod att 96% av den svenska befolkningen är positiv till kameraövervakning. Jag tar alltså än en gång plats i minoriteten och kramar mig själv i tv-soffan för att lindra rädslan. Och nej, inte den där rädslan som uppenbarligen majoritet tänker på; rån, misshandel, våldtäkt...utan..
Min hjärna går helt plötsligt på högvarv. Jag kan inte ta bussen in till stan mer. Jag kan inte betala med kort. Jag kan inte använda internet. Jag kan inte använda mobiltelefon. Jag kan inte gå in på bankkontor, butiker, hotell. Jag kan inte stå på Möllevångstorget på natten. Och får kommunen som de vill kommer jag inte längre kunna röra mig i centrum alls..
Jag blir rädd och jag blir arg. Makt kan, och kommer alltid någon gång att missbrukas. Kameror är makt. Övervakning är makt. Och jag känner mig maktlös. Den amerikanska poliskonstapeln som utbrast att hey, nu efter 11 september får ju faktiskt folk inse att sådant här behövs.
Vet du vad herr konstapeln, det är dags att för dig att inse att det samhälle som du övervakar och försöker skydda, är samma samhälle som skapar kriminalitet, terrorism och sinnesförvirring. Det är vi som skapar brottslighet.
Men visst, vill du ignorera det uppenbara så var så god. Och när hela jävla världen exploderar av raseri kan du ju sitt där på kontoret. Med monitorerna. Och titta på.
fredag 10 augusti 2007
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)