Ronjas pappa är klart rubbad

Idag när jag slog upp tidningen innehöll den en lång artikel om Pär Ström. Ja, ni vet han där som tycker att "jag och många andra vita medelklassmän är förtryckta" och "de där feministerna hatar män" och "farbror Melker är patetisk".
Ja, detta är ju då inte autentiska citat som ni förstår, men nästan.

Det roligaste är det här;

Hur gjorde ni i din familj? Var du hemma något med barnen?
- Jag tycker vi har löst det på ett bra sätt.
Lång paus.
-Egentligen skulle jag önska att vi inte kom in på det. Det blir så...privat.

Eftersom du tar upp sådana här saker i din bok, så är det ofrånkomligt att undra över hur du har gjort själv. Jag vet att du har tre barn.
-Om man säger såhär då: min fru tog ut det mesta av föräldraledigheten på grund av att jag var företagare och...det här är det inte alla som förstår, men de som är företagare förstår att släpper man kunderna i ett halvår så finns de inte kvar sedan. Så är den bistra verkligheten. Det är ett pris som manligheten betalar för de här större framgångarna i karriär och yrkesliv.

Jaså du Pär, så nu ska jag tycka synd om dig för att du är företagare också? Och om mannen betalar ett stort pris utifrån bristande kontakt med sina barn, vad är kvinnans nedsatta inkomst och förslorade pensionsspararår för något?

Du Pär, vad säger du, ska du inte komma ner till Malmö en sväng och göra ett studiebesök i mitt liv? Vi skulle kunna ta en öl på Möllan och prata lite om den här "manligheten" som du tydligen inkluderar dig själv i. Jag skulle kunna bjuda med lite "sådana där feminister", för någon sådan har du väl aldrig träffat. I verkligheten, menar jag. "Men då blir jag ju ensam man i sällskapet" tänker du kanske, "rödstrumporna kommer äta mig levande". Men nej Pär lilla. De där feministerna jag talade om, de är män. Precis som du.


Pärs lilla bok "Mansförtryck och kvinnovälde" hittar du här.
Och Sydsvenskans artikel finner du här.

Att bli hatad för den man är

På Regeringskansliets hemsida citeras Beatrice Ask såhär;

"Sverige ska vara ett tryggt land att leva i för alla, oavsett vem man är eller var man bor. Brottsbekämpningen ska ske ur ett brett och nära medborgarperspektiv. Civilrätten ska vara enkel, tydlig och förutsebar. Människor ska känna att rättsväsendet finns nära dem och finns till för dem, att lagar och regler är rimliga och relevanta och att rättsväsendet fungerar effektivt och rättssäkert."

Och visst låter det fint? Nästan lite för fint, tänker jag, när fördomarna om moderater kickar in. Men det är också samma fördomar som gör att jag inte blir särskilt förvånad när jag hör att regeringen lagt fram förslag på att slopa prioriteringen för hatbrott. Tyvärr. Jag blir däremot förvånad när jag hör att Beatrice Ask valt att inte kommentera.

Under Regnbågsfestivalen var jag på Anneli Svenssons föredrag om hatbrott. Ett väldigt bra föredrag faktiskt där vi som lyssnade tilläts vara med och diskutera. Hon ingår i hatbrottsjouren i Stockholm och är väldigt kunnig inom detta område. Efter föredraget var jag inte bara äcklad över de historier jag hade fått höra, utan även rädd. Det var första gången jag faktiskt insåg att sådant här händer i verkligheten, och dessutom kan hända mig.

Skulle någon kunna försklara för mig varför regeringen nu vill ta bort prioriteringen av något så viktigt, och vem det är som driver den här frågan? Jag förstår ingenting.

När jag surfade runt efter en förklaring hittade jag det här, och blev lite mörkrädd och helt övertygad om att prioriteringen måste förbli. Jag vågar inte ens tänka på hur brottsligheten kommer att förändras annars.