Skulle någon hjälpt mig om det var jag?

I helgen stod jag efter en fest på Gustav Adolfs torg och väntade på bussen hem.
Efter ett tag kom en man och en kvinna, kanske 25-30 år, gåendes längs torget. De diskuterade livligt. Han var arg och hon ledsen och vädjande. Han var inte våldsam men fick skjuta bort henne upprepade gånger när hon kom för nära.

Hade detta varit mitt på dagen inbillar jag mig att de hade ansträngt sig för att vara mer lågmälda och alla bussväntande människor hade ansträngt sig för att fästa blicken på någonting annat. Men nu var det natt och dessutom helg.

På andra sidan gatan stog tre killar i tjugoårsåldern. De iaktog paret och knep ihop ögonen precis som jag kände att jag själv gjorde. Och här någonstans infann nåt slags lugn hos mig. Jag är fortfarande helt övertygad om att de hade ingripit om han hade slagit henne. Deras bekyddarinstinkt hade kickat in, och det kändes bra. Inte för att jag är säker på att han skulle slå henne, men stämningen var hotfull och man kan aldrig veta.
Men nu är jag i alla fall lite lugn med vetskapen att människor åtminstonde reagerar.