Är jag normal?

Idag när jag var i skolan knyckte jag med mig Studentmagasinet som jag läste på bussen på väg hem. Förutom att de skulle behöva skaffa sig en ny korrekturläsare, irriterade jag mig en del på "kärlek och sex"-sidorna. Suzanne Lindström, "sexinspektören" från TV4, fick besvara några frågor.

Fråga: Om man redan har hunnit ha 100 sexpartner när man tar studenten, bör man då söka hjälp för sexmissbruk eller är det normalt?

Svar: Det låter ju i mesta laget, särskilt om det är en tjej. Men det går inte att dra någon slutsats angående sexmissbruk enbart från antalet sexpartners. Det kan bottna i andra saker, exempelvis bekräftelsebehov.

Tack så mycket Suzanne, för att du bidrar till att befästa gamla fördomar kring tjejers sexualitet. Jag trodde verkligen att vi hade kommit längre i utvecklingen än såhär och särskilt att attityderna bland sexologer inte var såhär fyrkantig och fördömande.

Fråga: Finns det någon typ av sex du inte rekommenderar?

Svar: Alla sexlekar med dominanstema är vanskligt, som strypning och sådant, det kan gå riktigt snett. Sen tycker jag att man ska vara försiktig med att dra in en tredje partner om man är i ett förhållande. Om en av parterna blir mer förtjust i det än den andra så blir det problem.

Eeh, va!? Alla lekar med dominanstema? Jag är helt med på att Suzannes 60 poäng i klinisk sexologi väger mer i den offentliga debatten än mina 30 poäng i helt ovidkommande ämnen, men det är väl ingen som behöver högskolepoäng för att förstå vad ordet dominans betyder. Det är möjligt att kursen "sexualitet i praktiken" inte existerar, men det är ju faktiskt tragiskt att någon som är utbildad inom sexologi verkar uppvisa liknande kunskaper i ämnet som en 15-åring.

Nej gud, tacka vet jag Sexfakta!

Om någon blev nyfiken på att kolla in Suzanne, hittar du hennes hemsida här.
Passa dig bara för att ringa upp henne för rådgivning, det kostar nämligen 20kr i minuten.