"Ni är bara avundsjuka"

Okej, jag erkänner. Jag brukade läsa Blondinbellas blogg. Ibland har jag, och inte bara jag, har ett sadistiskt behov av att bli irriterad. Det var det behovet som drev mig. Delvis var det också min psykoanalytiska ådra som går igång på att försöka förstå människor som är så långt ifrån mig själv man kan komma.

Sen bestämde jag mig för att inte längre ägna mig åt att försörja hennes latte-drickande och slutade läsa. Det är också därför jag inte länkar, såklart.
Sen helt plötsligt hände något. Jag slog på tv:n, och där satt hon på debatt och försökte försvara unga tjejers rätt till att starta företag. Kritik och försvar haglade i kvällspressen och nu senast var det Liza Marklund som med sin dotter som alibi menade att kritiken enbart grundar sig i en rädsla över att unga tjejer helt plötsligt har blivit makthavare.

Kära Liza,
jag tror att du har missförstått en del. Jag som ung tjej har inget problem med att unga tjejer får mer makt. Jag har däremot problem med unga tjejer som bortser från relevant kritik med motiveringen "Ni är bara avundsjuka" (något som egentligen vuxna bara säger till barn för att de inte ska bli ledsna), unga tjejer som anser att det är äckligt med hår på benen och som säger sig aldrig ha använt ett par strumpbyxor fler än en gång.

Jag har helt enkelt svårt för tjejer som befäster patriarkala strukturerna utan att ens reflektera över det. Jag har svårt för tjejer som medverkar till en skev syn på kvinnlighet, manlighet, kroppar och relationer. Jag har också svårt för tjejer och killar som lever ett dekadent liv utan att förstå att alla människor inte har samma förutsättningar att få det de har.

Som om det inte var nog satt Fredrick Federley i debattpanelen och påstod att Blondinbella genom att leva det livet hon lever bekämpar fattigdom. Jag vet att herr Federley går igång på att provocera men det där var rent och slätt ett stort hån mot alla de som kämpar för att få ekonomin att gå ihop. Ibland blir jag allt bra arg.